Sammanfattning

Vilken resa! 

Så här i efterhand kan jag imponeras av att vi gav oss på att resa till andra sidan jorden med en 3-åring och en snart 1-åring. Det har gått över all förväntan och barnen har varit så duktiga. Att resa med barn är ju inte riktigt som att resa utan men med planering så går det hur bra som helst och är riktigt mysigt.

Vi valde att åka med vår gamla vagn (dvs singelvagnen) då den är smidigare och vi är inte lika rädda om den. Vi kompletterade med vars en sele till barnen och kunde på så sätt alltid bära en och låta den som mest behövde det åka vagn. Selarna var också riktiga livräddare på flygplatserna. Vi valde att åka med nattflyg med förhoppningen att barnen skulle sova så mycket som möjligt. Detta innebar ju dock att även våra stop-overs var mitt i natten. Att då smidigt kunna bära vars ett barn och på så sätt låta dem sova vidare var guld värt.  

Vår packning var väl genomtänkt så att vi skulle kunna hantera den själva utan hjälp. Vi var tillåtna att checka in 3 väskor och ha 3 handbagage. Vi valde då att packa 2 stora resväskor och 2 små. Alla med 4 hjul så att vi kunde rulla dem. Vi checkade in de stora och en av de små och hade en liten samt vars en ryggsäck som handbagage. I handbagaget packade vi leksaker, mat till Emilia, lite kex till Oliver, ipad ombyte till barnen och en del annat som man behöver. Utöver väskorna hade vi vagnen och Emilias babyskydd (bilstol). Till dessa hyrde vi en väska, airshell, på Kastrup så att de skulle klara all hantering som en så lång resa innebär. 

Vi hade gjort en grovplanering av vår tid i Australien och även om det var mycket vi ville hinna med så var vi noga med att planera in dagar för återhämtning. Att fika  i en park eller leka på en lekplats är minst lika viktigt som sightseeing när man är 3   😄

Oliver kan vara väldigt sprallig och nyfiken så för att kunna känna oss lite lugna även i stora folksamlingar så hade vi tryckt upp ett särskilt armband till honom och han visste att om han någon gång tappade bort oss så skulle han gå fram till en vuxen och visa sitt armband. På armbandet står det "If I'm lost, please call" och sedan våra mobilnummer. 

 Vi är väldigt nöjda med vår resa och även om vi kanske inte åker så långt snart igen så ser vi fram emot många resor framöver! 

Dags för avfärd

Sista dagen är alltid lite vemodig. Vi åt en sen frukost och förmiddagen försvann i en kombination av att bada barnen, duscha, packa det där sista, titta lite på tecknat och allmänt förbereda hemresan. Sue ordnade lite mackor för oss att ta med för att kunna äta på flygplatsen. Kl 12 var hon tvungen att åka för att hämta Tamara med familj som varit på kryssning. Det var inte helt utan tårar som hon lämnade och det kändes tråkigt att vi precis skulle missa deras hemkomst. Kl 13 åkte vi med Mark till flygplatsen och nu sitter vi här och väntar på att boardingen ska öppna. Lite pirrigt, lite oroligt, lite förväntansfullt - det kommer nog gå bra!  Vilken fantastiskt semester vi har haft!   ❤️ 

Sista dagarna

Vi kom tillbaka till Mark och Sue vid halv 6-tiden. Vi hade först planerat att vi skulle ut och äta men Sue hade redan förutsett att efter en heldag iväg och närmre 2h bilresa skulle nog inte barnen vara så sugna på att åka iväg så hon hade middagen klar   💕 

Vi tog det lugnt på kvällen och jag påbörjade packningen inför hemresan. Blev en sen kväll efter att barnen sovit mycket på dagen, men när de väl somnade så sov de gott. 

Vår sista heldag här (onsdag) hade vi inga större planer mer än att vi ville göra ett besök till deras förskola. Mark har jobbat alla helger med lite ombyggnad så det skulle bli kul att se hur det blivit. 

Det blev lite sovmorgon efter den sena kvällen och sen åt vi frukost i lugn och ro. Efteråt lekte Philip med barnen och jag packade. Sue's barnbarn var här och tvn stod på i bakgrunden för den som ville titta. Framåt lunch bestämde vi oss för att åka till poolen som finns i närheten och njuta lite av den sista värmen. Vi packade ihop lite picniclunch och åkte. Tur att Sue har stor bil!

Det var inte så många där så i början hade vi nästan poolen för oss själva.  

När vi var färdigbadade åkte vi vidare till förskolan. Båda barnen somnade i bilen så Philip stannade medan vi tog en snabb koll. Denna förskola byggde de när jag var här så jag hjälpte till att riva lite väggar och givetvis lämnade jag ett avtryck (både bildligt talat och i cementen) 😊 

Lite annorlunda än svenska förskolor. En stor reception när man kommer in och kameror i alla rum.  

Det blev ett snabbt stopp innan vi åkte hem. Jag packade färdigt våra väskor medan Sue fixade maten. Åkte iväg en snabb runda till mataffären för att fixa lite mat till Emilia till flygresan och sedan satte vi oss ner för vår sista middag ihop. 

Sue hade gjort en stek av nöt och en av gris så det fanns mat till många och efter en liten stund kom min kompis Joanna förbi för att säga hejdå.

Även Kia tittade förbi efter jobb för att säga hejdå. Tråkigt att säga hejdå till alla men det har varit jätteroligt att träffa dem igen och låta dem möta min familj.   

Resten av kvällen var lugn även om den blev lite sen. Barnen somnade vid 22.30 och då var vi redo att släcka med!  

Vackra mount Martha

Inte många dagar kvar i Australien nu och fortfarande vänner kvar att träffa. På söndagen var det dags att träffa Lauren, tjejen som jag oavsiktligt övertalade att åka till Sverige som utbytesstudent (istället för Canada som hon tänkt sig). Vi träffades på ett STS-möte 2002 och när jag kom hem i juni 2003 träffades vi av en slump på min kompis student. Jag var ovetande om att Lauren var i Sverige och hon ovetande om att jag kom från och bodde i Malmö. Vi umgicks hennes sista halvår i Sverige och har hållit kontakten sen dess!

Lauren bor i mount Martha på andra sidan Melbourne och det är mellan 1-2h körning dit beroende på köerna. Än en gång ställde Sue upp med sin bil och vi packade in barnen och packning för ett dygn och begav oss. Vi timeade Emilias sovtid och även Oliver slumrade till så det blev en lugn biltur.  Efter tips från Sue stannade vi till i Frankston på vägen för att titta på stora sandskulpturer. Riktigt häftiga! De hade byggt enligt temat Alladin och de 40 rövarna. 

Oliver och Philip testar att bygga egna sandslott  

När vi imponerats av alla skulpturer åkte vi hem till Lauren och plockade upp henne och körde vidare till en restaurang i hamnen. Oliver tyckte det lät väldigt roligt att man kunde äta bläckfisk så hans lunch bestod av pommes och bläckfisk. Vi andra åt lite tapas av smårätter bestående av friterad räka, krabburgare, fisktacos, teriyakilax, tonfisksallad och sötpotatispommes. 

Efter lunch var barnen lite trötta på bilen samt varma och smågnälliga så vi bestämde oss för att åka hem till Lauren och ta det lugnt bara. Vi åt glass och fruktsallad och hennes vän Steve kom förbi. Så småningom gjorde vi egna pizzor och hade en trevlig kväll fram tills det var dags att gå och lägga sig.  

Imorse gjorde vi oss klara i lugn och ro och packade lite picniclunch och åkte ner till stranden. Det var fanatiskt vackert och vi var helt ensamma till att börja med. För att komma ner till stranden var det en lång trappa ner. Väl nere så var vattnet förvånansvärt varmt jämfört med Bondi beach i Sydney och vi droppande tom oss. 😊  

"Vilken mysig picnic vi har!" - Oliver  

När det var dags för Emilia att sova gick vi tillbaka till bilen så fick hon somna i bilstolen medan vi körde och åt glass! 

Sedan åkte vi en inofficiell utsiktsplats/badplats som blivit väldigt populär och känd de senaste åren sedan drönare blev vanliga.  

Fantastiskt vackert och säkert superkul att hoppa i vattnet. Tyvärr hade vi inte tid att stanna. 

Nu sitter vi i bilen på väg tillbaka till Mark och Sue. Oliver somnade när vi körde ut från uppfarten hos Lauren (yay, två timmars sömn halv 4 på eftermiddagen, vi kommer vara vakna halva natten nu 😬)  och Emilia vaknade samtidigt (på gott humör sån tur är, har mutat med klämmisar, vatten och slutligen kex för att hålla henne på gott humör 😁)  5 minuter kvar... 

Tillbaka till Melbourne

3 av 4 barn vaknade tidigt. 2 av dessa 3 var våra men Philip var snäll och lät mig sova vidare lite efter en orolig natt med Emilia. Vid 8-tiden var det dock fullt röj i vardagsrummet och frukostomeletten på g i uteköket! 

Det fjärde barnet kom upp vid halv 10-tiden och vi skyndade oss att göra oss klara så att vi skulle hinna med lite lekplatshäng innan det blev för varmt samt var dags att åka till flygplatsen. Vi valde en lekplats med segeldukar över och tur var det då det redan var ca 30 grader och strålande sol. 

Sanden på lekplatsen var som finaste strandsand och till och med Oliver trivdes med att gräva ner sig.  

Vid lunchtid beställde vi lite pizza och sedan var det dags att bege sig till flygplatsen. Avsked är alltid tråkiga, särskilt när man vet att det kommer dröja länge innan man ses igen, men vi hade väldigt roligt ihop och hoppas på att de kan komma till Sverige och hälsa på inom en rimlig framtid.  

Flyget hem tog ca 1,5h och Emilia charmade som vanligt våra medpassagerare. Hela resan satt hon och flörtade med mannen på andra sidan gången och han tittade, vinkade och skrattade men sa ingenting. När planet landat öste han dock ur sig beröm om vilka fina och väluppfostrade barn vi hade. Det värmde i mammahjärtat!  

Det blev ett kärt återseende med Sue på flygplatsen och även med Mark när vi kom hem. Sue hade redan förberett middagen och vi kunde sätta oss vid dukat bord (bortskämda igen!). Eftersom Oliver sovit i bilen på väg hem från flygplatsen så stressade vi inte i säng utan passade på att leka med alla leksaker som han saknat när vi var borta.  ❤️